American Ninja - Rensa ut skiten...

Ja varför ödsla tid på dålig film frågar man sig? För ca ett år sen kunde jag inte låta bli att köpa 25 dvder för 19kr styck på Cdons filmrea. Har efter en stor bokhylleomorganisation (tränar mest inför mitt framtida yrkesval) insett att en hel del kultur som står och trycker i hyllorna egentligen inte hör hemma där. Nu när jag bor ungefär ett kvarter från en av stans bästa secondhandbutiker för musik och film finns det inga ursäkter kvar.


Det som meckar till situationen en del är att jag är en sån som måste se alla filmerna en gång innan jag gör mig av med dom, hur dåliga de en må vara. Syster å hennes framtida inneboende kan intyga att ta sig igenom Swampthing aka Träskmannen inte var deras mest lyckliga stund här i livet. Men vissa grejer måste bara göras. Skiten ska ut då måste den ses.


Så i mitt influensasjuka tillstånd tänkte jag nu eller aldrig! Att se American Ninja med normalt sällskap finns inte så varför inte passa på att döda sjuktimmar med b-action från 80 talet. Har redan sett American Ninja 2-5 i unga år vilket åtminstone indikerar att det kanske finns något där...

Skräpfilmsbolaget Canon Group låg bakom American Ninja-serien och försökte göra stjärna av Michael Dudikoff inom genren videovåld. Dudikoff är t.o.m. sämre än Chuck Norris, Canon Group's andra adept. Nu vet jag att Chuck är så hård att han kan krossa två duvet med en fågel men hoppas han inte hittar hit ;)

Det börjar riktigt dåligt. Alltså så dåligt att det är sämre än vad kalkondåligt är. Den har inte ens kalkondåligheten. Fighterna är nästan stillbilder om man tittar noga. Vill så gärna trycka på fastforward, hastighet nr 1, vilket gör att subtitlen fortfarande syns så man kan snabbläsa handlingen åtminstone. Men som ALLA vet så har man inte sett filmen på riktigt om man har spolat sig igenom delar så jag låter bli.

Det visar sig vara ett smart move, för efter ca 45 minuter (halva filmen) börjar kalkonerna göra sig påminda och det blir rätt intressant. Fortfarande uruselt, men uruselt med stil. När Dudikoffs och hans japanska ninjatränare droppar samtal som:

- Beware the Black Star ninja. He has taken the dark path and has betrayed the code.
- Then... he must die!

Då håller det ändå den där nivån som gör att dålig film kan bli bra.

Eller när Black Star Ninja skjuter en laserstråle ur handen. Då visar de det där nytänkande och rebelliska som ninjafilmen behövde vid den här tiden. Tyvärr kommer alla dess läckerheter allt för sent.

Efter att från början känt betyget solklar etta smyga i sinnet så får jag ändå efter att filmen är slut tänka om och höja det till en stark sådan. Den har ändå förstört en hel generation av biskopkids på ett sätt som Staffan Westerberg med Vilse i Pannkakan bara kan drömma om att uppnå. Jag önskar man hade sett den som kid, då jävlar!